jotilda

Den här gången är vi verkligen världens sämsta flyttare. Ikväll kommer Kalles mamma och jag är livrädd för att hon ska dömma ut våran planering, putta undan mej, dra på sej diskahandskarna upp till armbågarna och ta tag i allt. Kvinnor gör så ibland och jag har ett visst behov av att bestämma över våran flytt själv.

Pm:et är inlämnat och klart. Det tog ungefär 10 timmar. Det känns faktiskt helt sjukt. Och jag har aldrig haft så ont i ryggen.

Så sitter jag här igen. På min säck med kläder och stirrar på mindows-fönstrena. Jag noterar att det är tolv timmar kvar och att jag kanske inte kommer att klara det här. Det är verkligen svårt att skriva en text för att bli examinerad på ett område man känner att man redan examinerats på flera gånger. Motivationen infinner sej inte riktigt.