Alla föräldrar ska ha så mycket åsikter och egna ideer hela tiden..
Vi har alltså fått lägenhet. En möblerad tvåa i andra hand på munkgatan. Vi får ha den i fyra månader, under första terminen. För övrigt ligger munkgatan mitt i stan, typ fem minuter från gågatan.
Nu försöker vi planera flytten för att förhindra bråk och hystreriska anfall. Och för att få bestämma själva.
Nu försöker vi planera flytten för att förhindra bråk och hystreriska anfall. Och för att få bestämma själva.
Vi har fått lägenhet!
Japp, så är det. Och det känns väääldigt bra!
Jag är vaken samtidigt som solen är uppe!
Kalle är i Linköping, jag har legat på gräsmattan. Det är fint väder och jag känner mej faktiskt ganska utvilad.
Fick papper från pedagogiska institutet (eller vad de nu heter) idag. Papper som berättar att det är introduktion den 28 aug och "skolstart" den 2 sept. Det kändes som när jag var sex år gammal och fick brevet om att det var dags att börja skolan. Kulläskigt. Fast den här gången måste jag betsälla hem papper från belastningsregistret, eftersom jag ska ha praktik och så.
Ärligt talat fattar inte jag att jag ska börja på universitetet. Detsutom fyller jag 20 dagen innan. Det kan inte vara möjligt, för jag har starkt för mej att jag bara är 16 och precis ska börja på gymnasiet. (Det var också kulläskigt för övrigt).
Fick papper från pedagogiska institutet (eller vad de nu heter) idag. Papper som berättar att det är introduktion den 28 aug och "skolstart" den 2 sept. Det kändes som när jag var sex år gammal och fick brevet om att det var dags att börja skolan. Kulläskigt. Fast den här gången måste jag betsälla hem papper från belastningsregistret, eftersom jag ska ha praktik och så.
Ärligt talat fattar inte jag att jag ska börja på universitetet. Detsutom fyller jag 20 dagen innan. Det kan inte vara möjligt, för jag har starkt för mej att jag bara är 16 och precis ska börja på gymnasiet. (Det var också kulläskigt för övrigt).
Nu ska jag jobba. Och Johanna fyller 20 idag ( eller igår, det beror på vilken dygnsrytm man har).
Fest-fixandet är över och jag slipper fundera på hur man gör en mamma som sällan slår klackarna i taket av lycka, glad. Min kusin fick symbolisk tapperhets-medalj och ett "tusen tack för all hjälp" eftersom hon skalat potatis. Jag fick ett "tack för hjälpen" och en halv hjärtad kram. Orättvist kan man tycka, men de säger ju att livet är sådant.
För övrigt gick största delen av festen åt till att berätta om mitt liv, förklara att jag inte är så sugen på att skaffa barn nu (att bryta familjetraditionerna är syndigt) och försvara varför Kalle inte var med. Efter ett tag undrade jag nästan om jag hittat på honom och enligt ryktena ska farmor ha sett mycket sårad ut när mormor skröt om att hon minsann träffat honom vå gånger. Hon ska detsutom ha sagt att han är en riktig svärmorsdröm, vilket tydligen gjorde farmor ännu mer avundsjuk.
Som tur var fanns mitt icke-gudbarn Lucas och hans lillasyster Tuva med i gänget. Jag hade alltså folk på min egen nivå att umgås med. Personer som inte ställer så mycket högre krav än att man sträcker ut armarna och tar emot när personen ifråga kommer springande, alternativt gungar i rätt takt när det behövs så att personen kan få somna. Om man detsutom bjuder på bullar och sitter och tittar på måsar i en halvtimme utan uppehåll så är man favoriten för dagen.
För övrigt gick största delen av festen åt till att berätta om mitt liv, förklara att jag inte är så sugen på att skaffa barn nu (att bryta familjetraditionerna är syndigt) och försvara varför Kalle inte var med. Efter ett tag undrade jag nästan om jag hittat på honom och enligt ryktena ska farmor ha sett mycket sårad ut när mormor skröt om att hon minsann träffat honom vå gånger. Hon ska detsutom ha sagt att han är en riktig svärmorsdröm, vilket tydligen gjorde farmor ännu mer avundsjuk.
Som tur var fanns mitt icke-gudbarn Lucas och hans lillasyster Tuva med i gänget. Jag hade alltså folk på min egen nivå att umgås med. Personer som inte ställer så mycket högre krav än att man sträcker ut armarna och tar emot när personen ifråga kommer springande, alternativt gungar i rätt takt när det behövs så att personen kan få somna. Om man detsutom bjuder på bullar och sitter och tittar på måsar i en halvtimme utan uppehåll så är man favoriten för dagen.
Nu är min hud trött på att vara fattig
Det kliar! Det ska inte klia på sommaren, men min ena hudkräm är slut och vi har egentligen inte råd att köpa en ny. Men det skiter jag i. Nu tar jag bussen ner till stan och apoteket, innan jag blir galen.
Så, hur gör vi nu.
Pengarna är slut och pappa vill inte låna ut mer. Han tycker väl att jag får skylla mej själv för att jag gjort fel val. Att jag borde ha stannat kvar hemma eller i Norge. Att jag kunnat fortsätta jobba på Barnehagen eller ströjobbat på Björkö eller fått jobb i Norrtälje. Han har väl rätt kanske, men det var inget alternativ. Om jag hade bott kvar hemma, i Norge eller delat lägenheten i Norrtälje med Emil hade Kalle och jag fått fortsätta ha distansförhållande. Jag hade inte mått bra, på Arholma tror jag att jag rent av hade blivit deprimerad. Och jag överdriver inte. Men han förstår inte det.
Det vekar i alla fall som att jag kan jobba lite i affären på Arholma efter att jag jobbat klar här i början av augusti. Sen blir det Uppsala. Vi kanske kan få lägenhet till november, bo hos folk eller i korriderosrum fram tills dess.
Det vekar i alla fall som att jag kan jobba lite i affären på Arholma efter att jag jobbat klar här i början av augusti. Sen blir det Uppsala. Vi kanske kan få lägenhet till november, bo hos folk eller i korriderosrum fram tills dess.
Märkligt
Hmm, jag kom in på lärarprogrammet- pedagogiskt arbete med yngre barn.
Motala+inget jobb+ingen bostad=... vad blir det kvar? Just det= INGENTING
Oskar har åkt hem och när jag kommer tillbaka till lägenheten ligger en ny el-räkning på hallmattan. Jag som betalade en för två månader sen. Och vi som trodde att de skulle komma var tredje månad. Men så var det inte. Varannan.
Och inte en enda lägenhet finns det inom räckhåll. De välplanerade planerna och drömmarna känns långt borta och det kanske inte blir nåt alls av nåt. En antydan till en tvekan gör mej rädd. Och hur ska jag kunna bevisa för någon annan att det kommer att bli bra, när vi inte ens har någonstans att bo. (Jag har misslyckats med det också).
Ditte sa en gång "Ta det lugnt, allt har en tendens att lösa sej på ett konstigt sätt för er." Visst. Men jag vill att det för en gång skulle ska lösa sej som jag vill. Men allt det har jag sagt så många gånger förut.
Och inte en enda lägenhet finns det inom räckhåll. De välplanerade planerna och drömmarna känns långt borta och det kanske inte blir nåt alls av nåt. En antydan till en tvekan gör mej rädd. Och hur ska jag kunna bevisa för någon annan att det kommer att bli bra, när vi inte ens har någonstans att bo. (Jag har misslyckats med det också).
Ditte sa en gång "Ta det lugnt, allt har en tendens att lösa sej på ett konstigt sätt för er." Visst. Men jag vill att det för en gång skulle ska lösa sej som jag vill. Men allt det har jag sagt så många gånger förut.
Och om två veckor fyller mamma år.
Vi badar och badar. Dag efter dag. Sen kommer regnet. Egentligen ganska skönt. Man får vara inne, städa sin lägenhet, baka sitt bröd och sina bullar. Det lunkar på liksom. Vi är lediga, säger att vi har semester. Lever lyxliv tack vare släktingar trots att vi inte har några pengar själva. Blir bjudna på restaurang och utflykter.
Nästa måndag börjar vi jobba båda två. Det ska bli ganska skönt också. På sitt sätt. Nu har vi inga rutiner alls. I morgon kommer Oskar. Han är ledig några veckor han med och ska komma hit för att slöa här istället för på Arholma.
Kolla på bilderna här: kboe.blogspot.com
Nästa måndag börjar vi jobba båda två. Det ska bli ganska skönt också. På sitt sätt. Nu har vi inga rutiner alls. I morgon kommer Oskar. Han är ledig några veckor han med och ska komma hit för att slöa här istället för på Arholma.
Kolla på bilderna här: kboe.blogspot.com
