När katten är ur huset springer råttorna på borden.
Ikväll ska vi träffa några av mina gamla klasskompisar och i morgon är det äntligen flyttdag. Sen fyller jag år och sen vill jag att det ska bli typ oktober så snabbt som möjligt.
För övrigt har vi lyckats stöka ner en pedantiskt städad lägenhet- på ett dygn. Jag är ganska stolt över våran förmåga att just stöka ner. Det ska nog få stå med på min meritlista.
Nollning
Min inspark har börjat och jag tänkte att jag i alla fall skulle försöka vara med. Lära känna nya människor blablabla. Det pågår nästan varje kväll i nästan två veckor och man ska helst dricka sej pruttfull vid varje tillfälle.
Igår var första kvällen och det var överraskande roligt. Idag var jag trött, bakis och riktigt, riktigt osugen. Men släpade mej dit i alla fall. Nu har jag lyckats framstå som tråkigast i hela Uppsala inför 20 personer efter att ha varit inskriven på universitetet i två dagar. Eftersom jag gick hem innan nio.
Insparkar, nollningar och alla andra lära-känna-varandra varianter är säkert jättebra, för andra. Men jag tycker INTE att det är roligt när det är uppstyltat och ospontant. Och visst, det kanske beror på att jag är tråkig, socialtinkompetent osv.
Det hade kanske känts mer givande att vara ned på nollningen om det hade varit med någon fårn min klass i min grupp. Men hittills har jag inte träffat en enda som ens ska läsa samma inrikting som jag.
Men okej (sista men:et nu, jag lovar) jag ska gå i morgon också. Det är för tidigt att ge upp. Antar jag.
Jag vill vara kille så att det inte förväntas mer än att jag ska bära lådor.
Nu ger vi upp
Det känns som att jag borde säga något speciellt om sista natten i Motala. Det känns lite vemodigt, lite konstigt. Fast jag vet inte vilket som är konstigast; att vi flyttar eller att jag faktiskt har bott här.
Tänk att man ALLTID hinner ångra att man bestämt sej för att flytta när man är mitt i det.
I morgon är sisa dagen innan flyttadagen och det är oroväckande
(Egentligen får jag inte sova, för vi har fortfarande inte kommit långt alls och jag har bara nästan packat ner köket. Men som alltid inbillar jag mej att det är bättre med sömn för att jag är för lat för att skita i att jag är trött och bara fortsätta.)
Nu behöver jag inte skämmas längre
Det är tre veckor sen jag bloggade och Kalle säge att jag ska skämmas.
Nu försöker vi flytt-packa, det går sådär. Det är svårt att veta var man ska börja och att sen forstätta göra det man började med tills det är klart. Så nu bakar vi ostpaj i stället. Vi har haft sånt sjukt flyt. Vi fick lägenhet. Jag fick jobb på Arholma vilket ledde till att jag fick pengar tidigare än vad jag skulle fått annars vilket gör att vi har råd att både flytta och äta. Detsutom lyckades vi få låna en bil av Tove. Eftersom vi var på Arholma.
På lördag går flyttlasset (som man brukar säga) då ska vi först bo en halv vecka hos Kalles bror och sen en halv vecka hos min farmor. Sen, på min 20-årsdag får vi flytta in i lägenheten.
