Nu ger vi upp

Vi har kommit till den punkten när man ger upp fast man har energi att fortsätta. Men man är helt enkelt för lat och skyller på att det är vettigt att få sova ordentligt innan den stora dagen..

Det känns som att jag borde säga något speciellt om sista natten i Motala. Det känns lite vemodigt, lite konstigt. Fast jag vet inte vilket som är konstigast; att vi flyttar eller att jag faktiskt har bott här.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0