jotilda

Pengarna är slut och pappa vill inte låna ut mer. Han tycker väl att jag får skylla mej själv för att jag gjort fel val. Att jag borde ha stannat kvar hemma eller i Norge. Att jag kunnat fortsätta jobba på Barnehagen eller ströjobbat på Björkö eller fått jobb i Norrtälje. Han har väl rätt kanske, men det var inget alternativ. Om jag hade bott kvar hemma, i Norge eller delat lägenheten i Norrtälje med Emil hade Kalle och jag fått fortsätta ha distansförhållande.  Jag hade inte mått bra, på Arholma tror jag att jag rent av hade blivit deprimerad. Och jag överdriver inte. Men han förstår inte det.

Det vekar i alla fall som att jag kan jobba lite i affären på Arholma efter att jag jobbat klar här i början av augusti. Sen blir det Uppsala. Vi kanske kan få lägenhet till november, bo hos folk eller i korriderosrum fram tills dess.