Lyssnar på Kalle-mappen och filosoferar

Pratade med Kalle i förmiddags. Vi har inte pratat i telefon sen jag åkte från honom förra helgen. Nu känner jag mej vemodig och längtar hem. Det är lättare att inte längta sej galen när vi bara hörs på msn. Om jag inte hör Kalles röst kan jag skjuta bort längtan lite. Nu sitter jag och tänker på vad vi kunnat göra om jag varit i Motala. Vad vi hade ätit, vilken musik vi hade lyssnat på och vad vi sett på tv.
 Det är bara en vecka kvar av mitt "Norge-liv". Förhoppningsvis. Sen behöver vi inte hålla på så här längre. Jag tänker nämligen ge upp, med flaggan i topp. Och erkänna mej besegrad av kärleken. Klyschigt va?
 Mamma och jag pratade om det igår. Hon försökte få mej att överväga en månad till. För erfarenhetens skull som hon sa. Men hon erkännde att det var av mest egoistiska skäl som hon vill att jag stannar. Jag vet att hon förstår mej. Frågan är vad pappa kommer att säga. Jag har varken vågat eller haft möjlighet att berätta för honom om mina planer. Han ska se på allting med en så praktisk inställning. Vad som är smartast för framtiden, smartast ekonomiskt osv. Det här handlar inte om att vara smart. Det handlar om känslor och det måste jag försöka förkara för honom. Och nej, han har inget att säga till om, men jag tycker att det är skönt om han tycker att mina beslut är bra beslut.
 Lustigt nog är det alltid så här när jag måste berätta nåt för pappa. Det blir alltid ett jättestort problem, trots att det inte är någon stor grej. Förra vintern betsämde jag mej för att berätta för mina föräldrar att jag röker. Mamma var inget problem. Pappa var mycket svårare. Jag föröskte flera gånger men fegade ur hela tiden. Det slutade med att jag tände en cigarett när jag var full på nyårsafton. Jag visste att han var några meter bakom och jag antar att det var därför jag gjorde det. Han såg det såklart och jag erkände på fyllevis att jag rökte och att jag hade tänkt berätta det jättelänge. Han sa inte så mycket, har inte sagt så mycket efter heller. Medan mamma påpekar hur dumt det är att röka hela tiden. Alltså borde det vara lättare att berätta saker för pappa. Borde.

Kommentarer
Postat av: Kalle

Tillfällen som det här, när jag faktiskt vågar tro att allt det här är sant, är de bästa jag vet.
Hoppas din mamma och pappa inte blir allt för bittra på mig. Jag måste träffa dem snart.
Saknar dig Mattis, mer än du tror.
Puss!

2007-12-15 @ 22:04:43
URL: http://kboe.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0