jotilda

Det roliga med att dela ut posten är att man får en liten bättre aning om var folk bor. Jag kan nämligen känna igen ansikten, men jag vet inte vad de heter. Sen kan jag en del namn, men kan inte para ihop dem med ansiktena. Vissa ansikten vet jag var de hör hemma, men jag vet inte deras namn. Vissa namn vet jag var de hör hemma men jag kan inte para ihop det med ett ansikte. Allt detta blir ganska rörigt, och jag får nästan gissa vad folk heter. Problemet blir med dem som tycker att jag borde veta vilka de är, var de bor eller vad de heter. Vilket ä omöjligt när ön ca en månad om året får en femdubblad befolkning.
 Med hjälp av posten kan jag alltså placera lite fler namn på fler ställen och i allra bästa fall möter jag folk vid deras brevlådor; då kan jag smygtitta och på det viset få reda på namnet. Idag möte jag till exempel en kvinna som jag misstänkte vad hon hette. Men inte hade en aning om att hon bodde på den sidan av ön. Om jag skulle ha gissat hade jag gissat på motsattsen.
 Det knäppa blir när det visar sej att folk vet vem jag är, men jag inte vet vilka de är. Som i cafèt för några veckor sen: Det regnade ute så det var ganska mycket folk inne i cafèt som tog skydd. Jag stod och småpratade lite med några och en kvinna frågade mej om jag var uppväxt här. Ja sa att ja det är jag. Då böjde hon sej framåt tittade lite närmare på mej och sa: Ja, men du är ju en Linell ser jag ju nu. Det visade sej att hon var en gammal klasskompis till pappa och hon hade fattat att jag var en Linell för att jag var lik honom. Så plötsligt hade hon fullständig koll på mej och jag hade ingen aning om vem hon var. 
 Senast igår pratade jag med ett par som är ganska nya här. Vi pratade om lite allt möjligt och jag frågade var de bodde. De förklarade, så nu har jag koll på dem :), och jag sa att jag bor i Österhamn. De svarade bara: Vi vet.