jotilda

Idag är jag ledig, min enda lediga dag på en vecka. Det är grått och blåsigt ute. Det känns trist.
 Gick upp jättejättetidigt för att köra lillebror till jobbet. Nu funderar jag på att springa. Och kanske äta frukost. Idag måste jag städa mitt rum, och resten av huset. Jag ska tvätta. Sen vill jag titta på film. Kanske Amelie. Och måla med fingerfärg. Och jag vill läsa en bok. Har inte läst en bok på flera månader, nu går det så trögt att komma in i böcker att jag behöver massa tid i lugn och ro. Tyvärr tror jag att jag kommer titta på klockan om några timmar och inse att jag inte gjort nåt av det jag skulle göra. Jag hatar min milslånga startsträcka. Den förhindrar mej att göra så mycket. Man förlorar mycket tid på att sitta och fundera på vad man ska göra och hur. Nu till exempel, sitter jag och försöker ladda upp en ny pressbild på helgon.. Det funkar inte som jag vill och jag blir väldigt frustrerad. Men varför anstränger jag mej? Det är inte speciellt viktigt. Och om jag inte får till det så kommer jag inte sitta ikväll och tänka "Skit också, jag laddade inte upp nån ny pressbild"
 Jag håller på att lära mej vad som är rellevant att lägga energi på. Att ladda upp en pressbild är det inte. Att få ångest över småsaker är inte heller rellevant.. i nåt sammanhang. 
 Jag håller på att lära mej att ta dagar som de kommer. Det är mitt mission i höst, kanske hela året. Jag ska INTE få panik för att jag inte vet vad som händer om ett halvår.
 Jag saknar Siiri, jag saknar Hiba. Jag lever tack vare Johanna. annars hade jag längtat ihjäl mej.