jotilda

Jag ringde TAB precis. Ska dit på måndag morron innan jobbet, förhoppningsvis får jag jobba hos dom över sommaren. Framförallt hoppas jag att Kalle får jobb där.

Det måste lösa sej. Det måste bli bra. Pengarna nöter på mej, på mitt psyke. Kalle säger hela tiden att jag måste tänka på annat. Slappna av, ta det lugnt. Jag försöker, men det är svårt. Igår tänkte jag inte alls på det, istället var jag på konstigt humör och var elak mot Kallen. På kvällen fick jag dåligt samvete, det är orättvist att det ska gå ut över honom. Det är mitt fel, och inte hans att vi har det såhär. Han har varit, och är en ängel.

Det där med att inte ällta har alltid varit ett problem för mej. Allting gås igenom fjorton gånger för mycket i mit huvud. Jag har ibland svårt att somna på kvällen eftersom jag inte kan släppa tankarna. Kalle frågade mej en gång om jag aldrig tänker på ingenting. Jag tror aldrig att det har hänt mej. Men det skulle vara skönt. För både mej och alla andra.