jotilda

Jag vet inte riktigt var jag ska börja... Vi kan ta det i korta drag.

Kalle och jag var alltså runt på jobbjakt igår. Kom hem efter några timmar, helt nedslagna båda två. På kvällen gick jag till Kalles skola eftersom han behövde sitta länge och ingen av oss vill vara ensam. Jag spelade tetris och skickade iväg några slarvigt skrivna arbetsansökningar. Jag tror att vi båda kände att undergången var nära.

Runt sju, när vi var på väg hem. Ringde en man från ett telefonförsäljar-företag.

Idag var jag på snabb information och fick provanställning på två veckor. Börjar på måndag.

Bara så där, efter tre månaders ångest.

Jag fattar ingenting.