jotilda

Var precis ute för att handla. Det duggade lite och luktade sådär som det bara gör på våren och sommaren. Först var lukten underbar, men sen ledde den till ett mindre kul minne. Det är snart exakt två år sedan. Den våren då allt brakade lös. Siiri var nästintill spårlöst försvunnen, vi var rädda och förvirrade. Och det regnade. Det tog aldrig slut, regnet. Och det luktade sådär underbart, men det gick inte att njuta av det.

Jag har verkligen en blandad känsla inför våren, och ärligt talat känns det väldigt skönt att vara här. Där allt det där andra är så sjukt långtborta.

Det ger mej chans att kanske bli kompis med våren igen.