Nollning
Min inspark har börjat och jag tänkte att jag i alla fall skulle försöka vara med. Lära känna nya människor blablabla. Det pågår nästan varje kväll i nästan två veckor och man ska helst dricka sej pruttfull vid varje tillfälle.
Igår var första kvällen och det var överraskande roligt. Idag var jag trött, bakis och riktigt, riktigt osugen. Men släpade mej dit i alla fall. Nu har jag lyckats framstå som tråkigast i hela Uppsala inför 20 personer efter att ha varit inskriven på universitetet i två dagar. Eftersom jag gick hem innan nio.
Insparkar, nollningar och alla andra lära-känna-varandra varianter är säkert jättebra, för andra. Men jag tycker INTE att det är roligt när det är uppstyltat och ospontant. Och visst, det kanske beror på att jag är tråkig, socialtinkompetent osv.
Det hade kanske känts mer givande att vara ned på nollningen om det hade varit med någon fårn min klass i min grupp. Men hittills har jag inte träffat en enda som ens ska läsa samma inrikting som jag.
Men okej (sista men:et nu, jag lovar) jag ska gå i morgon också. Det är för tidigt att ge upp. Antar jag.
att gå hem klockan nio är inte att ge upp. det är att vara social men inte desperat. det kommer att bli skitbra.
förresten så hadevi ett motto i visby: nollning är för nollor
Attans banangurka att vi inte hamnade i samma nollningsgrupp, då hade vi kunnat sällskapa vid hemgången klockangå hem nio :)
