jotilda

Pengar, eller snarare de icke existerande pengarna, är grejjen just nu. Jag vill inte längre ha ett jobb för att ha något att göra på dagarna, utan för att vi ska kunna äta. Att göra roliga saker är inte att tänka på och jag känner att ångesten ibland kommer krypandes. Som det är nu kan jag inte hjälpa till ekonimiskt alls. Kalle säger hela tiden att jag ska ta det lugnt. Inte tänka på det. Det ordnar sej. Säger han.

Men i morse, när elräkningen, som ska betalas i slutet av mars kom, och Kalle konstaterade att radiotjänst ska betalas samma månad. Då syntes paniken hos honom också.

Vad fan ska jag göra.