jotilda

Det är som en följetong. Pappa ringer klockan tio, dels för att väcka mej, dels för att han återigen har bestämt sej för att tala om för mej hur det ligger till. Han pratar på om mamma, Emil, Oskar. Han ger mej hintar om vilket som är det bästa valet för alla inför påsken. Det märks att han dras mellan att säga vad han tycker och göra vad man ska,  som skild förälder. Han förklara att han under inga omständigheter kan prata skit om mamma, vilket jag håller med om men försöker förklara att han inte har gjort.
  Det verkar alltså som att vi firar påsk i Norge.
 Det kanske verkar konstigt att man planerar påsken så långt innan. Det är verkligen ingen stor högtid. Men i våran familj gör vi gärna en höna av en fjäder. Vi hjälper omsorgsfullt till allihop. Vi är alla lika dåliga på att planera, därför blir resultatet alltid likadant. Röra.