jotilda

Det är vår idag. Som de flesta så klart har märkt. Vi var uppe jättetidigt och när klockan var ett kändes det som att den borde varit fyra fem. Vi har varit ute jättemycket, till och med "spelat" fotboll. Att säga att jag spelade skulle vara att ta i. Mitt bollsinne är fruktansvärt och både Kalle och jag blev glatt överraskade de gånger jag träffade bollen. Om jag till och med passade åt rätt håll jublade vi. Jag hoppades att Jocke eller Martin skulle komma och byta av mej, men det hände aldrig. Så Kalle fick dras med mej och mitt bollsinne. Men jag tror att vi hade ganska trevligt ändå.

Kalle har lov den här veckan. Det är mysigt när han är hemma och jag slipper sega runt själv och vänta på att dagen ska ta slut. Jag har sådan där vårspratt känsla i kroppen. Det känns som att saker kommer att lösa sej. Och på torsdag kommer Siiri.

Igår tog vi söndagspromenerandet ett steg till. Vi gick på upptäcksfärd och virrade nästan bort oss i skogen. Tillslut kom vi ut på ett helt annat ställe än där vi började och upptäckte att vi nästan varit borta i två och en halv timme. Ditter sa att det börjar gå över gränsen med hiurtigheten. Hon har kanske rätt. Men risken finns att det blir värren när våren kommer på riktigt.