På potatis och kärlek kan man leva i åtta år
Jag börjar komma in i tidningsutdelartänket nu. Vänjer mej långsamt vid att vara vaken på nätterna och sova på dagarna. Det är skönt att gå runt i tre-fyra timmarna på natten i en dvala som man inte vaknar upp ur fören sista tidningen ligger i sin låda. Att bara tänka på tidningar och villor och inget annat. Jag behöver det.
När jag kommer hem sitter Kalle och väntar och är mysig, vi går och lägger oss tillsammans och jag pratar alldeless för mycket och för länge, egentligen bara för att jag är så trött att jag inte kan annat än att snacka, tills jag somnar mitt i en mening. Ren utmattning är fantastisk!
Brödet som jag försökte göra igår blev en fullständig flopp. Alldeless för varm degvätska förstörde hela jäsningsprocessen, så idag fick jag göra ett nytt försök. Med potatis. Den här gången ser det mer rätt ut. Men jag slås av tanken att om Ditte hade varit här hade det där aldrig hänt. Det hade blivit rätt direkt.
Hej Matilda,
Jag vill tacka dig för ditt gulliga meddelande pa min blogg! Jag blev glad efter att ha läst det. Tack sa mycket, du är sa otroligt snäll!!! Jag hoppas verkligen att vi kan träffas nagon gang! Jag aker nog till Sverige i sommar, sa kanske ses vi da?
Ta hand om dig och lycka till pa jobbet!
Kram,
Sophie
