Martyrskap
Den där gamla oföretagsamheten från gymnasiet har kommit tillbaka. Trodde jag hade lärt mej att inte sätta mej ner utan att ta mej upp. Nu sitter jag här igen. Jag vet vad jag borde göra, vad jag måste göra, hur jag ska göra. Men jag kommer inte ihåg hur man reser sej från stolen. För många bloggar. För många annonser jag skulle kunna söka men som avfärdas av ett dåligt självförtroende.
Precis som alla timmarna som gick till att tänka på att plugga då, går timmarna till att tänka på att söka jobb nu. Då var jag rädd att om jag försökte skulle jag misslyckas, bättre att köra för att man inte har försökt än för att man är korkad. Nu är det lättare att inte försöka få jobb än att erkänna att ingen tycker att man är användbar.
Till påsk måste jag veta. Det verkar ju som att det blir Arholma i sommar.
Precis som alla timmarna som gick till att tänka på att plugga då, går timmarna till att tänka på att söka jobb nu. Då var jag rädd att om jag försökte skulle jag misslyckas, bättre att köra för att man inte har försökt än för att man är korkad. Nu är det lättare att inte försöka få jobb än att erkänna att ingen tycker att man är användbar.
Till påsk måste jag veta. Det verkar ju som att det blir Arholma i sommar.
Kommentarer
Trackback
