jotilda

I morgon ska jag jobba. Det är lite nervöst. Barnen utnyttjade min svenska som en anledning att inte lyssna på vad jag sa i slutet av förra gången. Måste få lite respekt av dem för att de ska lyssna, men det är svårare på ett annat språk en ens eget.

Det går ganska bra att vara här, än så länge. Idag har mamma och jag promenerat och jag har pratat om hemma i stället för att sakna. Detsutom går det bra med "längta istället för att sakna". På fredag kommer mormor och Oskar och då blir det lite roligare. Nu är det bara 11 dagar kvar. Det ska väl inte behöva bli så svårt?

det är ju alltid värre att vara den som blir lämnad hemma. Och som tur är, är det lättare för Kalle att fylla tiden i Motala än det är för mej.