Förvirrade, trötta tankar från en datasal på ILU
Hemtantan: check
Smeinariet: check
Sömn:......
Hemtentan är alltså inlämnad, vi har haft seminarium idag. Men det känns inte som att jag sovit på tre dygn. Igår somnade jag runt halv fem, efter att jag gråtit en skvätt.
Smeinariet: check
Sömn:......
Hemtentan är alltså inlämnad, vi har haft seminarium idag. Men det känns inte som att jag sovit på tre dygn. Igår somnade jag runt halv fem, efter att jag gråtit en skvätt.
Blääää
Det är kaos. Helt enkelt. Har hemtenta till onsdag, en massa föreläsningar, seminarier och inga läsadagar i nästa vecka. Behöver köpa två böcker men pengarna kommer försent, detsutom fyller Kalle år i morgon och jag vill ha råd och tid att skämma bort.
Detsutom vill jag ha ett ton choklad. Men då blir man tjock.
Detsutom vill jag ha ett ton choklad. Men då blir man tjock.
Kalle läste till fem i natt
Klockan är snart halv tio, inte så farligt tidigt kan man tycka. Men det känns inte som att jag sovit någonting. Börjar inte förän tolv men måste skriva klart att referat. Har jag tur hinner jag lägga mej ner en stund igen...
Jag måste lära mej att znooza på den nya telefonen. Det här är farligt.
Att sova när jag kom hem från skolan var förstås min idè, det är alltid min idè när det handlar om att sova. Vems idè det var att inte gå upp när klockan ringde efter en timme är det däremot ingen som vet. Resultatet blev i alla fall att vi sov i tre timmar. Nu har jag bakat bröd, pluggat, varit nere på ÖG och tagit ett glas vin. Men varken jag eller Kalle är det minsta trötta, och det är dumt. I morgon är jag ledig, på torsdag också, problemet med det är att det finns en viss risk att jag ligger och sover alldeless för länge och ramlar ur den "duktiga"-perioden jag har börjat på. Det är skönt att kunna plugga när jag behöver. Vill inte bli som förut igen.
Håller på att kolla upp om det fortfarande går att engegera sej i nationen trots att terminen är i gång. Känner att jag borde "ta vara på nations livet".. som man säger. Är lite sugen på att sjunga i kör. Eller kanske jobba i baren. Eller både och. Har man tid med det? Nånting mer än att plugga borde jag i alla fall göra.
Håller på att kolla upp om det fortfarande går att engegera sej i nationen trots att terminen är i gång. Känner att jag borde "ta vara på nations livet".. som man säger. Är lite sugen på att sjunga i kör. Eller kanske jobba i baren. Eller både och. Har man tid med det? Nånting mer än att plugga borde jag i alla fall göra.
Söndagar
När jag var typ 15 hatade jag söndagar, som alla andra. Ni vet den klassiska söndagsångesten som var omöjlig att bli av med. Det kanske berodde på at helgerna aldrig var så bra som man hoppats innan att de skulle bli, vad vet jag.
Nu älskar jag söndagar. Vi har sovit länge, sett film, ätit soppa, gått på promenad och bakat bröd. Och jag behöver inte ha dåligt samvete för att jag inte pluggat något.
Tillvaron känns läskigt behaglig just nu.
Nu älskar jag söndagar. Vi har sovit länge, sett film, ätit soppa, gått på promenad och bakat bröd. Och jag behöver inte ha dåligt samvete för att jag inte pluggat något.
Tillvaron känns läskigt behaglig just nu.
När katten är ur huset springer råttorna på borden.
Vi har mysdag istället för dum nollning. Kalle sitter och ritar teckningar till plastfickorna i min kalender och ler lyckligt eftersom han har hittat "ny" musik i Marcus och Emmas cd-hylla. Jag fjantar runt på facebook, delar ut superlativs och studsar lite förvånat till (på ett bra sätt, ett mycket bra sätt) varje gång jag kommer in på Kalles profil och ser att Kalle har ett förhållande med Matilda Linell.
Ikväll ska vi träffa några av mina gamla klasskompisar och i morgon är det äntligen flyttdag. Sen fyller jag år och sen vill jag att det ska bli typ oktober så snabbt som möjligt.
För övrigt har vi lyckats stöka ner en pedantiskt städad lägenhet- på ett dygn. Jag är ganska stolt över våran förmåga att just stöka ner. Det ska nog få stå med på min meritlista.
Ikväll ska vi träffa några av mina gamla klasskompisar och i morgon är det äntligen flyttdag. Sen fyller jag år och sen vill jag att det ska bli typ oktober så snabbt som möjligt.
För övrigt har vi lyckats stöka ner en pedantiskt städad lägenhet- på ett dygn. Jag är ganska stolt över våran förmåga att just stöka ner. Det ska nog få stå med på min meritlista.
Nollning
Min inspark har börjat och jag tänkte att jag i alla fall skulle försöka vara med. Lära känna nya människor blablabla. Det pågår nästan varje kväll i nästan två veckor och man ska helst dricka sej pruttfull vid varje tillfälle.
Igår var första kvällen och det var överraskande roligt. Idag var jag trött, bakis och riktigt, riktigt osugen. Men släpade mej dit i alla fall. Nu har jag lyckats framstå som tråkigast i hela Uppsala inför 20 personer efter att ha varit inskriven på universitetet i två dagar. Eftersom jag gick hem innan nio.
Insparkar, nollningar och alla andra lära-känna-varandra varianter är säkert jättebra, för andra. Men jag tycker INTE att det är roligt när det är uppstyltat och ospontant. Och visst, det kanske beror på att jag är tråkig, socialtinkompetent osv.
Det hade kanske känts mer givande att vara ned på nollningen om det hade varit med någon fårn min klass i min grupp. Men hittills har jag inte träffat en enda som ens ska läsa samma inrikting som jag.
Men okej (sista men:et nu, jag lovar) jag ska gå i morgon också. Det är för tidigt att ge upp. Antar jag.
Jag vill vara kille så att det inte förväntas mer än att jag ska bära lådor.
Lördag, flyttdag. Gick upp halv sju och Kalle är påväg från Linköping med sin pappa och släp. Det är meningen att jag ska göra en massa saker, ni vet allt det där sista småpysslet som fruar och mammor gör. Det är bara det att jag är dålig på sånt. Så jag smygbloggar istället. Om en halvtimme ska jag gå och köpa bikarbonat. Nu borde jag diska plåtar.
Nu ger vi upp
Vi har kommit till den punkten när man ger upp fast man har energi att fortsätta. Men man är helt enkelt för lat och skyller på att det är vettigt att få sova ordentligt innan den stora dagen..
Det känns som att jag borde säga något speciellt om sista natten i Motala. Det känns lite vemodigt, lite konstigt. Fast jag vet inte vilket som är konstigast; att vi flyttar eller att jag faktiskt har bott här.
Det känns som att jag borde säga något speciellt om sista natten i Motala. Det känns lite vemodigt, lite konstigt. Fast jag vet inte vilket som är konstigast; att vi flyttar eller att jag faktiskt har bott här.
Tänk att man ALLTID hinner ångra att man bestämt sej för att flytta när man är mitt i det.
Jag gick och la mej lite för att vila och vaknade upp en timme senare med huvudvärk. Man skulle kunna säga att vilan hade en motsatt effekt än vad det var tänkt. Attans.
I morgon är sisa dagen innan flyttadagen och det är oroväckande
När man flytt-packar är det egentligen meningen att man ska stanna uppe flera nätter i rad, minst till klockan tre. Tyvärr är det ogenomförbart. Klockan är ett och jag ser i kors, somnar sittandes och blir manisk istället för metodisk. Jag är helt enkelt inte gjord för att flytta. Därför försöker jag släpa med mej Kallen till sängen nu. För jag vill sova.
(Egentligen får jag inte sova, för vi har fortfarande inte kommit långt alls och jag har bara nästan packat ner köket. Men som alltid inbillar jag mej att det är bättre med sömn för att jag är för lat för att skita i att jag är trött och bara fortsätta.)
(Egentligen får jag inte sova, för vi har fortfarande inte kommit långt alls och jag har bara nästan packat ner köket. Men som alltid inbillar jag mej att det är bättre med sömn för att jag är för lat för att skita i att jag är trött och bara fortsätta.)
Nu behöver jag inte skämmas längre
Det är tre veckor sen jag bloggade och Kalle säge att jag ska skämmas.
Nu försöker vi flytt-packa, det går sådär. Det är svårt att veta var man ska börja och att sen forstätta göra det man började med tills det är klart. Så nu bakar vi ostpaj i stället. Vi har haft sånt sjukt flyt. Vi fick lägenhet. Jag fick jobb på Arholma vilket ledde till att jag fick pengar tidigare än vad jag skulle fått annars vilket gör att vi har råd att både flytta och äta. Detsutom lyckades vi få låna en bil av Tove. Eftersom vi var på Arholma.
På lördag går flyttlasset (som man brukar säga) då ska vi först bo en halv vecka hos Kalles bror och sen en halv vecka hos min farmor. Sen, på min 20-årsdag får vi flytta in i lägenheten.
Alla föräldrar ska ha så mycket åsikter och egna ideer hela tiden..
Vi har alltså fått lägenhet. En möblerad tvåa i andra hand på munkgatan. Vi får ha den i fyra månader, under första terminen. För övrigt ligger munkgatan mitt i stan, typ fem minuter från gågatan.
Nu försöker vi planera flytten för att förhindra bråk och hystreriska anfall. Och för att få bestämma själva.
Nu försöker vi planera flytten för att förhindra bråk och hystreriska anfall. Och för att få bestämma själva.
Vi har fått lägenhet!
Japp, så är det. Och det känns väääldigt bra!
Jag är vaken samtidigt som solen är uppe!
Kalle är i Linköping, jag har legat på gräsmattan. Det är fint väder och jag känner mej faktiskt ganska utvilad.
Fick papper från pedagogiska institutet (eller vad de nu heter) idag. Papper som berättar att det är introduktion den 28 aug och "skolstart" den 2 sept. Det kändes som när jag var sex år gammal och fick brevet om att det var dags att börja skolan. Kulläskigt. Fast den här gången måste jag betsälla hem papper från belastningsregistret, eftersom jag ska ha praktik och så.
Ärligt talat fattar inte jag att jag ska börja på universitetet. Detsutom fyller jag 20 dagen innan. Det kan inte vara möjligt, för jag har starkt för mej att jag bara är 16 och precis ska börja på gymnasiet. (Det var också kulläskigt för övrigt).
Fick papper från pedagogiska institutet (eller vad de nu heter) idag. Papper som berättar att det är introduktion den 28 aug och "skolstart" den 2 sept. Det kändes som när jag var sex år gammal och fick brevet om att det var dags att börja skolan. Kulläskigt. Fast den här gången måste jag betsälla hem papper från belastningsregistret, eftersom jag ska ha praktik och så.
Ärligt talat fattar inte jag att jag ska börja på universitetet. Detsutom fyller jag 20 dagen innan. Det kan inte vara möjligt, för jag har starkt för mej att jag bara är 16 och precis ska börja på gymnasiet. (Det var också kulläskigt för övrigt).
Nu ska jag jobba. Och Johanna fyller 20 idag ( eller igår, det beror på vilken dygnsrytm man har).
Fest-fixandet är över och jag slipper fundera på hur man gör en mamma som sällan slår klackarna i taket av lycka, glad. Min kusin fick symbolisk tapperhets-medalj och ett "tusen tack för all hjälp" eftersom hon skalat potatis. Jag fick ett "tack för hjälpen" och en halv hjärtad kram. Orättvist kan man tycka, men de säger ju att livet är sådant.
För övrigt gick största delen av festen åt till att berätta om mitt liv, förklara att jag inte är så sugen på att skaffa barn nu (att bryta familjetraditionerna är syndigt) och försvara varför Kalle inte var med. Efter ett tag undrade jag nästan om jag hittat på honom och enligt ryktena ska farmor ha sett mycket sårad ut när mormor skröt om att hon minsann träffat honom vå gånger. Hon ska detsutom ha sagt att han är en riktig svärmorsdröm, vilket tydligen gjorde farmor ännu mer avundsjuk.
Som tur var fanns mitt icke-gudbarn Lucas och hans lillasyster Tuva med i gänget. Jag hade alltså folk på min egen nivå att umgås med. Personer som inte ställer så mycket högre krav än att man sträcker ut armarna och tar emot när personen ifråga kommer springande, alternativt gungar i rätt takt när det behövs så att personen kan få somna. Om man detsutom bjuder på bullar och sitter och tittar på måsar i en halvtimme utan uppehåll så är man favoriten för dagen.
För övrigt gick största delen av festen åt till att berätta om mitt liv, förklara att jag inte är så sugen på att skaffa barn nu (att bryta familjetraditionerna är syndigt) och försvara varför Kalle inte var med. Efter ett tag undrade jag nästan om jag hittat på honom och enligt ryktena ska farmor ha sett mycket sårad ut när mormor skröt om att hon minsann träffat honom vå gånger. Hon ska detsutom ha sagt att han är en riktig svärmorsdröm, vilket tydligen gjorde farmor ännu mer avundsjuk.
Som tur var fanns mitt icke-gudbarn Lucas och hans lillasyster Tuva med i gänget. Jag hade alltså folk på min egen nivå att umgås med. Personer som inte ställer så mycket högre krav än att man sträcker ut armarna och tar emot när personen ifråga kommer springande, alternativt gungar i rätt takt när det behövs så att personen kan få somna. Om man detsutom bjuder på bullar och sitter och tittar på måsar i en halvtimme utan uppehåll så är man favoriten för dagen.
Nu är min hud trött på att vara fattig
Det kliar! Det ska inte klia på sommaren, men min ena hudkräm är slut och vi har egentligen inte råd att köpa en ny. Men det skiter jag i. Nu tar jag bussen ner till stan och apoteket, innan jag blir galen.
Så, hur gör vi nu.
Pengarna är slut och pappa vill inte låna ut mer. Han tycker väl att jag får skylla mej själv för att jag gjort fel val. Att jag borde ha stannat kvar hemma eller i Norge. Att jag kunnat fortsätta jobba på Barnehagen eller ströjobbat på Björkö eller fått jobb i Norrtälje. Han har väl rätt kanske, men det var inget alternativ. Om jag hade bott kvar hemma, i Norge eller delat lägenheten i Norrtälje med Emil hade Kalle och jag fått fortsätta ha distansförhållande. Jag hade inte mått bra, på Arholma tror jag att jag rent av hade blivit deprimerad. Och jag överdriver inte. Men han förstår inte det.
Det vekar i alla fall som att jag kan jobba lite i affären på Arholma efter att jag jobbat klar här i början av augusti. Sen blir det Uppsala. Vi kanske kan få lägenhet till november, bo hos folk eller i korriderosrum fram tills dess.
Det vekar i alla fall som att jag kan jobba lite i affären på Arholma efter att jag jobbat klar här i början av augusti. Sen blir det Uppsala. Vi kanske kan få lägenhet till november, bo hos folk eller i korriderosrum fram tills dess.
Märkligt
Hmm, jag kom in på lärarprogrammet- pedagogiskt arbete med yngre barn.
Motala+inget jobb+ingen bostad=... vad blir det kvar? Just det= INGENTING
Oskar har åkt hem och när jag kommer tillbaka till lägenheten ligger en ny el-räkning på hallmattan. Jag som betalade en för två månader sen. Och vi som trodde att de skulle komma var tredje månad. Men så var det inte. Varannan.
Och inte en enda lägenhet finns det inom räckhåll. De välplanerade planerna och drömmarna känns långt borta och det kanske inte blir nåt alls av nåt. En antydan till en tvekan gör mej rädd. Och hur ska jag kunna bevisa för någon annan att det kommer att bli bra, när vi inte ens har någonstans att bo. (Jag har misslyckats med det också).
Ditte sa en gång "Ta det lugnt, allt har en tendens att lösa sej på ett konstigt sätt för er." Visst. Men jag vill att det för en gång skulle ska lösa sej som jag vill. Men allt det har jag sagt så många gånger förut.
Och inte en enda lägenhet finns det inom räckhåll. De välplanerade planerna och drömmarna känns långt borta och det kanske inte blir nåt alls av nåt. En antydan till en tvekan gör mej rädd. Och hur ska jag kunna bevisa för någon annan att det kommer att bli bra, när vi inte ens har någonstans att bo. (Jag har misslyckats med det också).
Ditte sa en gång "Ta det lugnt, allt har en tendens att lösa sej på ett konstigt sätt för er." Visst. Men jag vill att det för en gång skulle ska lösa sej som jag vill. Men allt det har jag sagt så många gånger förut.
