Detta inlägg är en försynt viskning så att djävulens demoner inte ska höra
Egentligen vågar jag inte göra så här, det kan vara att ropa hej innan vi kommit över bron. Men va fan:
Igår ringde Kalle en bostadsförening som har studentlägenheter i Gottsunda i Uppsala. De hade fyra lediga tvåor och vi kan fåp reservera en om vi skickar in papper om att vi har ansökt till universitetet och har sökt csn.
Får jag våga mej på ett svagt "jippi!"?
Vad fan ska vi äta...
Vi har sovit lite. Mellan kl 4 och sex på eftermiddagen. Jag kommer inte somna förän klockan tre i natt. Fast va fan gör det..
Förvånat öppnar jag mail och sms och ser att det är folk som redan vet att de vill och kan komma på midsommar. Skitroligt!
Förvånat öppnar jag mail och sms och ser att det är folk som redan vet att de vill och kan komma på midsommar. Skitroligt!
Jag är fånig, jag vet. Men jag kan inte hjälpa det.
Kalle ligger som sagt och sover på våran soffa. Det är fridfullt och fint och när jag ska väcka honom så att han ska slippa "jag har sovit bort hela dagen"-ångest fylls jag av en sådan ömhet så att jag inte vet var jag ska göra av mej själv.
Så länge jag har den mannen i mitt liv tror jag att jag klarar allt.
Så länge jag har den mannen i mitt liv tror jag att jag klarar allt.
Sommarsommarsommar
Nästan alla mina basplagg är trasiga. I linnena är det hål, underkäderna har tvättats för många gånger skorna tar in vatten och sand från alla håll och kanter. Jag skulle göra mycket för att få, låt säga 300-400 kr, att köpa kläder för.
För övrigt fortästter, pepparpeppar, lungnet. Kalle ligger och småmyssnarkar i soffan och jag små planerar midsommar. Har skickat ut lite mail för att kolla om det är någon som vill komma ut till ön i havet.
Någon som är intresserad?
Ett plus skulle dock vara om jag kunde få lönen från ventelo..
Jag är sådär mysigt nöjd som man är ibland. Det är liksom inget speciellt. Vi har det bara mysigt. Kalle går i skolan, kommer hem och vi slöar lite. Sen tar vi en promenad eller cykeltur någonstans. Äter middag. Ser på tv, läser eller sitter vid datorn. Det känns just precis nu ganska enkelt och jag har en outalad känsla för första gången på länge att det löser sej, även om det är lite knackigt på vägen.
Kanske beror det på att våren och dess orosmoment är över. Det är faktiskt nästan sommar nu och jag har skickat ut lite "inbjudingar" till midsommarfirande på Arhoma.
Kalle har antagligen rätt. Man ska inte oroa sej så jäkla mycket.
Kanske beror det på att våren och dess orosmoment är över. Det är faktiskt nästan sommar nu och jag har skickat ut lite "inbjudingar" till midsommarfirande på Arhoma.
Kalle har antagligen rätt. Man ska inte oroa sej så jäkla mycket.
Vad är hans problem?
Pratade med pappa. Han lät trött och irriterad. Som att jag bara ringer för att tjata. Till exempel om en inkassoräkning som han lovade att betala för nästan en månad sen. När vi kommer in på ämnet "mamma" bir det värre och han börjar fråga mej om hur Oskars sommar egentligen är planerad. Och jag lovar att prata med mamma och se till att Oskar inte dricker för mycket på midsommar osv. Detsutom har "det blivit så" att han ska jobba på mammas födelsedag. Jaja, tänker jag. In my as att det är en tillfällighet!
Ni kanske fattar
Okej, jag erkänner. Känner mej lite ensam ibland. När Kalle inte är hemma blir avståndet till alla andra mycket längre.
Att det är jättekrångligt att ta sej till Arholma, Sthlm eller Uppsala pga pengar, gör inte saken lättare. Den 12:e juni slutar Oskar nian. Av någon anledning värderas händelsen som jättestor och full närvaro krävs. Jag måste alltså dit. Sen är det ju midsommar och jag vill VERKLIGEN vara på Arholma då. Den 19:e juli fyller mamma 40. Det blir stor fest och trots att mamma, i dett martyrfyllt ögonblick, har sagt att jag ska prioritera Oskars avslutning måste jag självklart vara med på det också.
Nu blev det här lite dubbelt. Jag VILL alltså väldigt gärna åka till Arhoma, men eftersom jag inte egentligen har råd blir det jobbiga måsten..
Det är rörigt i mitt huvud helt enkelt..
Att det är jättekrångligt att ta sej till Arholma, Sthlm eller Uppsala pga pengar, gör inte saken lättare. Den 12:e juni slutar Oskar nian. Av någon anledning värderas händelsen som jättestor och full närvaro krävs. Jag måste alltså dit. Sen är det ju midsommar och jag vill VERKLIGEN vara på Arholma då. Den 19:e juli fyller mamma 40. Det blir stor fest och trots att mamma, i dett martyrfyllt ögonblick, har sagt att jag ska prioritera Oskars avslutning måste jag självklart vara med på det också.
Nu blev det här lite dubbelt. Jag VILL alltså väldigt gärna åka till Arhoma, men eftersom jag inte egentligen har råd blir det jobbiga måsten..
Det är rörigt i mitt huvud helt enkelt..
Äntligen hemma igen.
Det är vansinnigt skönt!
Orkar inte spela kort fler gånger
Är sjukt gnällig, surig och ynklig. Vill hem, vill vara hemma hos mej, hos oss.
Här kommer man inte undan. Vi är fem personer i en liten tvåa. Visst, det är kort till fredag. Men nu vill jag verkligen hem.
Här kommer man inte undan. Vi är fem personer i en liten tvåa. Visst, det är kort till fredag. Men nu vill jag verkligen hem.
Hur ska jag kunna tro själv att jag klarar av att göra nåt om ingen annan tror det.
Försöker tänka att det inte ens är en vecka kvar. Det går sådär. Jag längtar hem mycket nu och är ganska trött på att dela liten lägenhet med många människor. Vill kunna vara ifred, men det går inte. Detsutom fått känlsan av att alla jag träffar tror att jag är ungefär 15 år gammal. Tror att det har att göra med att mamma presenterar mej som "min lilla flicka". Det börjar bli lite jobbigt.
typ
Jag kan nästan inte beksriva hur trött jag är i kroppen. Och då har jag ändå sovit två timmar efter jobbet. Det har varit full rulle. Typ.
Nu har vi ätit dundermiddag på restaurangen och jag vill inte annat än att sova.
Jag längtar hem.
Nu har vi ätit dundermiddag på restaurangen och jag vill inte annat än att sova.
Jag längtar hem.
Men jag har bett om sovmorgon i alla fall
I morgon jobbar jag extra för att har råd med räkningarna. Kommer antagligen bara se allt det speciella med 17 maj firandet från restaurangens fönster. Men det är det värt. Snart är jag hemma, vi är tillsammans och allt är som vanligt igen.
Och självklart är det inte så farligt som jag just nu vill ge sken av. Men det skulle vara skönt att en dag i livet ha allt samlat på en plats. Och då menar jag inte en plats som i en stad. Jag nöjer mej med Sverige.
Idag har vi haft fem-års firande på barnehagen. Leons mamma kom med en massa fruskt som smakade gudomligt och barna blev som galna. Det var färsk annanas, jordgubbar, äpplen, bananer, stjärnfrukter och apelsiner.
Igår firade vi 17 maj som egentligen är i morgon och barna hade flaggor och ropade hurra och sjöng sånger.
På vägen till affären träffade jag Tuva och Filippa. De vinkade glatt och konstaterade att jag "snakker svensk och ikke norsk". Som om det inte vore ett ganska uttjatat ämne sedan december.
Jag kan inte sluta längta och sakna och när jag bär hem två tunga matkassar som skär in i händerna svär jag mellan ihop tryckta tänder. Jag vill vara med Kalle. Och när mamma låtsas bli stött när jag säger att Kalle packade ner tetriset i min väska för att jag inte skulle ha tråkigt vill jag skrika. Att hon inte kan acceptera att jag egentligen inte vill vara här och bara vill sitta hemma i Motala i en av sofforna och tindra med ögonen och vara kär.
Igår firade vi 17 maj som egentligen är i morgon och barna hade flaggor och ropade hurra och sjöng sånger.
På vägen till affären träffade jag Tuva och Filippa. De vinkade glatt och konstaterade att jag "snakker svensk och ikke norsk". Som om det inte vore ett ganska uttjatat ämne sedan december.
Jag kan inte sluta längta och sakna och när jag bär hem två tunga matkassar som skär in i händerna svär jag mellan ihop tryckta tänder. Jag vill vara med Kalle. Och när mamma låtsas bli stött när jag säger att Kalle packade ner tetriset i min väska för att jag inte skulle ha tråkigt vill jag skrika. Att hon inte kan acceptera att jag egentligen inte vill vara här och bara vill sitta hemma i Motala i en av sofforna och tindra med ögonen och vara kär.
Latmask
Helt slut i huvudet och kroppen. Har varit på helspänn hela dagen för att förstå norskan. Men det kändes bra. Självfötroendet kanske inte var så långt borta som jag trodde.
När jag kom hem från jobbet somnade jag på sängen innan mamma och jag gick och åt pizza. Trodde ett tag att det skulle bli svårt att somna ikväll. Men nu känns det som att jag ska klara det utan problem, så länge jag inte blir för besatt av tanken på at somna på Kalles arm.
Det känns som att jag håller på att bli förkyld. Så jävla typiskt mej.
När jag kom hem från jobbet somnade jag på sängen innan mamma och jag gick och åt pizza. Trodde ett tag att det skulle bli svårt att somna ikväll. Men nu känns det som att jag ska klara det utan problem, så länge jag inte blir för besatt av tanken på at somna på Kalles arm.
Det känns som att jag håller på att bli förkyld. Så jävla typiskt mej.
Första dan avklarad
I morgon ska jag jobba. Det är lite nervöst. Barnen utnyttjade min svenska som en anledning att inte lyssna på vad jag sa i slutet av förra gången. Måste få lite respekt av dem för att de ska lyssna, men det är svårare på ett annat språk en ens eget.
Det går ganska bra att vara här, än så länge. Idag har mamma och jag promenerat och jag har pratat om hemma i stället för att sakna. Detsutom går det bra med "längta istället för att sakna". På fredag kommer mormor och Oskar och då blir det lite roligare. Nu är det bara 11 dagar kvar. Det ska väl inte behöva bli så svårt?
det är ju alltid värre att vara den som blir lämnad hemma. Och som tur är, är det lättare för Kalle att fylla tiden i Motala än det är för mej.
Det går ganska bra att vara här, än så länge. Idag har mamma och jag promenerat och jag har pratat om hemma i stället för att sakna. Detsutom går det bra med "längta istället för att sakna". På fredag kommer mormor och Oskar och då blir det lite roligare. Nu är det bara 11 dagar kvar. Det ska väl inte behöva bli så svårt?
det är ju alltid värre att vara den som blir lämnad hemma. Och som tur är, är det lättare för Kalle att fylla tiden i Motala än det är för mej.
Det är orättvist
Hemma finns två belgiska ostar som smälter i munnen när man äter dem. Här har vi norsk hallonsylt och euroshoppers kaviar på mackorna.
Ska klara det
I Sandefjord nu. Försöker vara duktig. Inte gråta. Vara glad. Se framåt. Bara två veckor. Längta. Inte sakna. Lita på Kalle och det han säger. Att han älskar mej och inte ska tröttna. använda det som styrka och drivkraft.
Jag försöker verkligen.
Jag försöker verkligen.
God natt
Skrev nåt om nånting, dravell, ursäkter. Jag vet inte vad och det är utsuddat nu.
I morgon åker jag till Norge. Jag vill inte det. Men det vet ni och jag ska inte tjata.
I morgon åker jag till Norge. Jag vill inte det. Men det vet ni och jag ska inte tjata.
Allt kanske blir bra i alla fall
Ditte och jag har bakat bullar och gjort pastasallad. Siiri och Lucas är på ingång och Kalle ringde för att säga att han hann med bussen.
Faaaaaaaan 2
Som du sa det kab vara svårt att bli riktigt nöjd
det är så lätt att fantisera
Mina tankar och minnen står mej upp i halsen
och mycket, ja mycket vill ha mera
det är så lätt att fantisera
Mina tankar och minnen står mej upp i halsen
och mycket, ja mycket vill ha mera
Faaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaan
Jag kanske är en bortskämd snorunge som inte kan glädjas åt det som är bra. Men när mamma ringer och säger att det är pingst på måndag=röddag=barnehagen stängd och jag får veta att min biljett inte går att boka om, blir jag helt förkrossad och förbannad. Jag hade kunnat få en extra dag med Kallen.
Att mamma skrattar lite för att "det blir så tokigt ibland" gör inte saken bättre.
Att mamma skrattar lite för att "det blir så tokigt ibland" gör inte saken bättre.
Saknad och längtan
Det här kanske är självklart för alla andra. Men jag kom att tänka på skillnaden mellan saknad och längtan ikväll.
Sedan i måndags har jag saknat Kalle så att det gjort ont. Saknat honom eftersom han hade åkt och jag i mitt känslosvall inte kunde se att han faktiskt skulle komma tillbaka, och ganska snabbt til och med.
Ikväll kom jag alltså på att det inte är saknad längre. Jag längtar efter honom nu, eftersom jag kan se framför mej hur vi möts Linköping i morron.
Bara 24 timmar och 54 minuter kvar. Jag ska nog klara det.
Sedan i måndags har jag saknat Kalle så att det gjort ont. Saknat honom eftersom han hade åkt och jag i mitt känslosvall inte kunde se att han faktiskt skulle komma tillbaka, och ganska snabbt til och med.
Ikväll kom jag alltså på att det inte är saknad längre. Jag längtar efter honom nu, eftersom jag kan se framför mej hur vi möts Linköping i morron.
Bara 24 timmar och 54 minuter kvar. Jag ska nog klara det.
"Det största som har hänt mej"
Kalle frågar om han får skicka texterna till mej så att jag kan säga vad jag tycker. Blygt säger jag ja och blir alldeless varm. Det är stort att han, min stora ordkonstnär, litar på mitt omdömme. Jag läser texten om och om igen. Ställer frågor, anstränger mej. Vill visa att jag klarar det jag får förtroende för. Efter en stund kommer jag inte på mer och blir lite besviken. Det var mysigt att få hjälpa till.
Var är osthyveln?
I morgon kommer han, mtt hjärtas jubel. Jag är redan speedad, så det finns en risk för att det blir sjukt långtråkigt i morgon.
Siiri och Lucas kommer också i morgon. Runt åtta anländer de med bil och då ska vi ta pastasallad med till Varamon. Sen ska vi hämta Kallen i Linköping 23.40.
Siiri och Lucas kommer också i morgon. Runt åtta anländer de med bil och då ska vi ta pastasallad med till Varamon. Sen ska vi hämta Kallen i Linköping 23.40.
Som om Sandefjord skulle vara en genväg till ett enklare liv
Biljetterna är bokade och betalda. Det finns inte längre någon väg ur. Kalle och jag hinner träffas ungefär ett och ett halvt dygn innan jag måste åka.
Sen tänker jag aldrig mer åka någonstans utan honom. Jag kommer kräva att han tar med mej överallt. Jag ska binda ihop oss med ett snöre.
Visst låter det sunt.
Sen tänker jag aldrig mer åka någonstans utan honom. Jag kommer kräva att han tar med mej överallt. Jag ska binda ihop oss med ett snöre.
Visst låter det sunt.
Tack värmeljusen
Ligger på balkongen och steker som en blekfet svennebanan. Det är behagligt men kommer antagligen sluta med knallrött skinn och hudcancer.
När jag ligger där i underkläderna (inte de snygaste på långa vägar och jag hoppas verkligen att ingen ser mej) inser jag plötsligt vad skenet av vämrelus kan göra med en kropp. Hur det bleka kan försvinna tillsammans med celluliterna.
Jag måste komma ihåg att tacka Kalle för hans maniska värmeljus tändande.
När jag ligger där i underkläderna (inte de snygaste på långa vägar och jag hoppas verkligen att ingen ser mej) inser jag plötsligt vad skenet av vämrelus kan göra med en kropp. Hur det bleka kan försvinna tillsammans med celluliterna.
Jag måste komma ihåg att tacka Kalle för hans maniska värmeljus tändande.
Martyr
Jag tar en promenad eftersom det känns som jag borde. Det är vackert ute. Solnedgång och sådär vårgrönt som det bara är nån månad om året.
Det hjälper inte, jag känner mej fortfarande tom och vet inte längre vad jag ska göra för att få tiden att gå.
Det hjälper inte, jag känner mej fortfarande tom och vet inte längre vad jag ska göra för att få tiden att gå.
Psalm i januari
Glömskan spottar skräck på fröken Svår .
Och Hjärter Dam går runt och kämpar för att inte bli nåting man tar sej an.
...
Det är nätt och jämt att vi kan älska i betong.
och lika hårt, som Dina änglar sjunger vackert, stramar glömskan om min hals.
...
Här lever drömmen om "det största", som en bubblande vulkan.
Snart spricker isen över ån. Du viskar tyst: Långt bortom rikedom finns mer.
Och Hjärter Dam går runt och kämpar för att inte bli nåting man tar sej an.
...
Det är nätt och jämt att vi kan älska i betong.
och lika hårt, som Dina änglar sjunger vackert, stramar glömskan om min hals.
...
Här lever drömmen om "det största", som en bubblande vulkan.
Snart spricker isen över ån. Du viskar tyst: Långt bortom rikedom finns mer.
...
Blev så sjukt rädd inatt när jag skulle upp. Fick för mej att det stod någon utanför fönstret. Tände alla lampor och sprang mellan rummen.
I alla fall gick tidningsrundan bra. Fick åka bil istället för att cykla. Det var en rätt lustig man jag åkte med.
I alla fall gick tidningsrundan bra. Fick åka bil istället för att cykla. Det var en rätt lustig man jag åkte med.
Hur i hellvete..
Jag blir galen. Det är bananflugeinvasion. Mer bananflugor än det någonsin varit trots att det är mindre disk än det någonsin varit. JAG FATTAR INTE!!!
Cykeln kanske
Det är ett moln av bananflugor i köket. Jag FATTAR inte varför. Det står ingen disk framme, alla bänkarna är avtorkade med svinto och det står en skål med massa vinäger på diskbänken. Jag vill bara skrika åt dom att lämna mitt hem. Ska det vara så jävla svårt.
För övrigt verkar det som att de håller på renovera grannens lägenhet. Det låter illa därifrån. Hmm.. kanske dags att gå ut.
För övrigt verkar det som att de håller på renovera grannens lägenhet. Det låter illa därifrån. Hmm.. kanske dags att gå ut.
Vill inte, vill inte, vill inte
Jag lyckades lura mej själv ur att köpa Oslo-biljetter idag. Biljetterna tur och retur kostar 597 nu.. Så mycket har det inte kostat förut.. Så jag väntar lite.
För övrigt bestämde jag mej alltså för att köpa biljetter åt båda hållen direkt. Det blev ganska rörigt de andra gångerna.
För övrigt bestämde jag mej alltså för att köpa biljetter åt båda hållen direkt. Det blev ganska rörigt de andra gångerna.
Så, vad ska jag göra med hela den här dagen?
Utanför fönstret klippte fastighetsskötaren gräset. Klockan halv nio. Jag antar att han tyckte att han hade väntat länge så att ingen fortfarande sov.. Jag tog i alla fall tillfället i akt och ringde tidningstjänst för att bestämma en tid för provjobbandet. Det blir i natt. Klockan tre vid busshållplatsen i Charlottenborg. Flyt! Det värsta var att han antydde att jag kunde få börja jobba ganska omgående. Men Siiri kommer i helgen och sen åker jag till Norge, vilket jag kanske inte hade behövt.. Men Jag försöker se att Norge ger bra pengar och vi behöver pengar!
Perfekt
Jag har bränt mej i ansiktet. Alldeless röd. Snyggt.
Jag som faktiskt trodde att jag försökt ordentligt och duktigt
Igår sa mamma "Jag kan inte låna ut mer pengar till dej som jag inte får tillbaka förän i höst om jag ska kunna ha fest i sommar". Mellan raderna betyder det "Du måste klara dej själv nu". Okej, tänkte jag, det är väl så.
Idag när jag sa "Jag kan inte sluta gråta" och mamma föreslog att jag skulle komma till Norge tidigare och jag skrek att Norge inte hjälper ett jävlaskit, det gör allt bara värre. Då sa min mamma "Men nu är det så att jag är här, jag kan inte göra så mycket åt det". Va, tänkte jag. I vilken annan familj behöver barnen rätta sej efter föräldrarnas tonårs fasoner?
Nu sa mamma "Ska jag vara ärlig tror jag inte att du vill ha hjälp". När jag frågade om jag inte bara kunde få vara lessen sa hon "Ja, det får du. Men det känns som att det börjar dra ut på tiden".
Va fan, ibland vill man bara höra sin mammas röst. Man vill egentligen sitta i knät och bli klappad över håret. Jag försökte bara få lite moraliskt stöd. Inte det här.
Idag när jag sa "Jag kan inte sluta gråta" och mamma föreslog att jag skulle komma till Norge tidigare och jag skrek att Norge inte hjälper ett jävlaskit, det gör allt bara värre. Då sa min mamma "Men nu är det så att jag är här, jag kan inte göra så mycket åt det". Va, tänkte jag. I vilken annan familj behöver barnen rätta sej efter föräldrarnas tonårs fasoner?
Nu sa mamma "Ska jag vara ärlig tror jag inte att du vill ha hjälp". När jag frågade om jag inte bara kunde få vara lessen sa hon "Ja, det får du. Men det känns som att det börjar dra ut på tiden".
Va fan, ibland vill man bara höra sin mammas röst. Man vill egentligen sitta i knät och bli klappad över håret. Jag försökte bara få lite moraliskt stöd. Inte det här.
Kalle har kommit fram, han är välbehållen och glad!
Cyklade in till stan. Hämtade ut välkomst-paketet. Varför vet jag inte. Kändes bra att göra nåt som vi hade glömt annars. Cyklade vidare till Varamon. Efter en timme eller mer kände jag ett svagt lugn. Men kölden och rastlösheten gjorde att jag hela tiden var tvungen att flytta på mej, trots att boken var bra. Tillslut fick jag nog och tänkte cykla hem. När jag närmade mej Charlottenborg insåg jag att lägenheten skulle vara tom. Cyklade till Borenshult istället för hem. La ut filten igen och läste ett tag till. Men även det blev för kallt.
Nu är jag hemma. Ska äta, men det är så jävla tråkigt att göra det själv.
Nu är jag hemma. Ska äta, men det är så jävla tråkigt att göra det själv.
Ska försöka fortsätta med i alla fall...
Nu känner jag mej som en ungakarl.. Äter Billy´s panpizza framför datorn. Men jag lovar, det är inget jag tänkt fortsätta med.
Nu ska jag försöka springa bort ångesten. Sen kanske cykla till Varamon. En lösning
Kalle har åkt nu. Och jag är trött. Så trött.
Jag tänker hela tiden att det aldrig löser sej. Kalle säger att det är tvärtom, det löser sej hela tiden.
På söndag åker jag till Norge. Jobbar två veckor. Det är antingen en lösning, eller tvärtom. Innan jag åker ska jag provjobba på TAB en natt. Det är också en lösning. På fredag kommer Siiri och Lucas. På fredag kväll eller lördag morron kommer Kalle hem. Och sen åker jag. Den 24:e kommer Moa. Sociala lösningar.
Kalle kanske har rätt, det kanske alltid löser sej. Men inte på det sättet jag vill att det ska lösa sej. Det är svårare att se när man inte kan stänga av. Och jag är kanske kräsen.
Jag är ekonomiskt beroende av ett par föräldrar med bara okej ekonomi och fullständig icke-existerande-ordningförmåga. Pappa skulle satt in pengar igår. Det glömde och därför kommer de ikväll. Jag har inga pengar på kontot, inga pengar på mobilen.
Ditte kommer hem i morgon, det är bra. Kanske en lösning.
Jag sa upp mej idag.
Mm, det var inte så mycket mer än så jag ville ha sagt.
Jag blir så jävla trött
Om Micke, som sitter mittemot mej, säger "Nu kör vi hårt" en gång till så skriker jag.
Undrar om hon drev med mej
Jag pratade precis med en tant som lät exakt som Anki Anka. Det var lite svårt att ta henne på allvar.
Nu är det bestämt
Vet inte om det framgick, men jag bestämde mej för att skippa Norge. Är så sjukt trött på att hatta runt. Jag vill vara där jag bor, och jag bor i Motala. Alltså stannar jag här. Punkt.
Låt mej röka ifred
Är det bara jag som råkar ut för busschuafförer som ska berätta hur dåligt det är att röka? Det händer mej hela tiden. Jag fattar inte varför.
